idaraskforfattare.blogg.se

Tiden går fort. Snart skolavslutning. Minsta slutar fyran och äldsta sexan. Sedan nästa termin åker båda in till storstan för att gå i skolan där inne. Läskigt. Det har varit skönt att ha båda nära på hemmaplan så man kan ha lite koll. Roligt och spännande för dem så klart och nyttigt för mig att faktiskt släppa kontrollen ibland. 

 

På tal om koll har jag fått se en skiss på omslaget till ljudboken och det blir så fint. Overkligt men fint. Mitt namn står på omslaget och det har jag fortfarande svårt att ta in. Har även fått veta vem som ska läsa den och det blir också bra tror jag. Overkligt det också. Det går sakta men säkert framåt. Heja heja ni som synar boken just nu i Stockholm. 

 

Under tiden kämpar vi på hemma med svår och komplicerad sårläkning av operationssåret. Nu försöker vi behandla ett otäckt granulom som bildats mitt i sår rupturren efter bakteriebildningen... 

 

I torsdags fick jag nog av allt och drog iväg på lite egen Ida-tid då jag lunkade Vårruset i Gävle med gamla kollegor från Region Gävleborg. Jobbar ju kvar inom regionen men åt en annan akutmottagning så det är kul att vi ändå håller kontakten. Det var kallt, blåsigt och blött men känslan när man snart var i mål och sedan höll i medaljen gjorde allt värt det. Jag älskar mina barn och min familj men ibland är det skönt att få åka iväg och bara vara Ida. Händer inte alltför ofta så det var på tiden nu... 

 

Bjuder på några bilder nedan från Vårruset 2025 i Gävle. Andra året i rad som jag går det. Kanske får bli en tradition? Har ni något lopp som tradition? Jag kan inte springa pga knän som hoppar ur led men lunka i lagom takt gick...